Visar inlägg med etikett Nina Simone. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nina Simone. Visa alla inlägg

torsdag 3 januari 2008

Strange Fruit

I en tidigare post nämnde jag Nina Simone, då i samband med hennes version av Pirate-Jenny. Samme Simone har spelat in andra politiska sånger, här tänker jag framför allt på Strange Fruit.

Strange Fruit är en dikt skriven av Abel Meeropo (1903-1986), mera känd under pseudonymen Lewis Allan. Han skrev dikten i ett uttryck för den avsky han kände efter att ha sett Lawrence Beitlers berömda foto av Thomas Ship och Abram Smith, två svarta män som blev lynchade i staden Marion, Indiana den 7 augusti 1930. När Meeropol första gången såg fotot 1937 uppgav han att "it haunted me for days". Ship och Smith hade blivit arresterade dagen innan lynchning, anklagade för att ha mördat en vit man och ha våldtagit hans flickvän. En stor mobb bröt sig in i häktet och misshandlade dem innan de hängde dem i ett träd. En tredje man, den blott 16-årige James Cameron, stod också anklagad men lyckades undkomma mobben.




Strange Fruit
av Abel Meeropo (Lewis Allen)

Southern trees bear strange fruit,
Blood on the leaves and blood at the root,

Black bodies swinging in the southern breeze,

Strange fruit hanging from the poplar trees.


Pastoral scene of the gallant south,

The bulging eyes and the twisted mouth,

Scent of magnolias, sweet and fresh,

Then the sudden smell of burning flesh.


Here is fruit for the crows to pluck,

For the rain to gather, for the wind to suck,

For the sun to rot, for the trees to drop,

Here is a strange and bitter crop.


Dikten kontrasterar den amerikanska söderns lantliga idyll med dess skrämmande rasism. Den publicerades första gången i The New York Teacher, en fackföreningstidskrift. Meeropol hade tidigare bett musiker att tonsätta hans dikter, men till Strange Fruit skrev han själv musiken. James Cameron, pojken som överlevde den fruktansvärda lynchningen dömdes senare till fem års fängelse för medhjälp till brotten. Åtta personer var inblandade i utredningen kring lynchningen, två åtalades men frikändes senare. Cameron, som dog så sent som 2006, dedikerade hela sitt liv i kampen för USA:s svarta genom sitt arbete i bl.a. NAACP. 1988 öppnade han Americas Black Holocaust Museum i syfte att dokumentera den historiska orättvisa som drabbat människor av afrikanskt ursprung.

Billie Holiday var den första stora artisten som sjöng i sången på skiva (1939) och den blev genast en stor succé och fanns med Holiday i resten av hennes karriär.



Jag tycker dock (likt Esbatis kommentarer) att det är Nina Simone som gör den vassaste versionen (Simone ändrar några ord i texten dock):



Abel Meeropo var kommunist, även om han inte kom ut ur garderoben (av förklarliga skäl). Pseudonymen Lewis Allan tog han efter sina två dödfödda barn. En annan intressant anektod om författaren är att han tillsammans med sin fru adopterade paret Rosenbergs två barn när föräldrarna avrättades. Kommunisterna Julius och Ether Rosenburg anklagades och dömdes år 1953 för spioneri och för att ha överlämnat information om de amerikanska atombomberna till Sovjetunionen.


Foton:
Abel Meeropol
Lawrence Beitler foto av Thomas Ship och Abram Smith
Paret Rosenberg efter att ha mottagit sina dödsdomar

söndag 30 december 2007

Sjörövar-Jenny

Att besöka min bästa vän i staden Göteborg bjuder på en liten och en stor nyhet. Den lilla är att han fått en skivspelare. Den stora nyheten är att han har fått barn. Helt sjukt, killen jag känt sen jag blev självmedveten har nu gått och blivit pappa.

Iallafall. Som för att bidra till den nyfödda pojkens andliga fostring var valet av en present till förändrarna självskiven: på serieboden vid Lilla Torg hittar jag Kåldolmar och Kalsipper i ett välbevarat exemplar.

K&K har för mig, och många i min generation - I'm an 80's baby, baby -, för länge sedan uppnåt ikonstatus. Nationalteaterns barnskiva spelades in 1976 och håller än idag. Yllet, Gubben i korgen, De elaka kungarna från Bästerlandet och clownerna Folke och Agamemnon väcker ljuva minnen från uppväxten då jag, tvillingbrorsan och syrran satt uppkrupna i soffan och klängde kring konvolutet som illustrerar resan som huvudpersonerna företar sig.

Att lyssna igenom skivan som vuxen är lika roligt som det var då, av nostalgiska skäl såväl som av nyhetens behag.

Dra försiktigt i lästen, den är från 1848.
(snilleblixt) Jahaaaaa.....

Den senaste av dessa snilleblixar fick jag dock inte förren häromdagen. Sjörövar-Jenny, mamman som tröttnat på att sitta hemma och passa barnen och som vi stöter på i Göteborgs hamn, ruvar på mer än bara en fläkt av andra vågen-frigörelse. Ja, Sjörövar-Jenny är ju självaste Brechts skapelse, en av karaktärerna i Tolvskillingsoperan. Nedan följer hennes sång som förekommer i första akten. Musiken är skriven av Kurt Weill (som var Brechts parhäst) och har som ses såväl en social som politisk klangbotten:

Sjörövar-Jenny
eller En köksas drömmar

Mina herrar, här ser ni mig stå och diska glas
och jag bäddar och skurar salar,
och ni ger mig väl en penny och jag tackar er snäll

och ni ser mig i lumpor på ert lumpiga hotell,

och ni vet inte, med vem ni talar.

Ni vet inte, med vem ni talar.

Men en vacker afton hörs ett skri ner från hamnen

och man frågar, vad för skri som höjs.

Och då ser man hur jag småler där jag diskar,
och man säger: Varför småler hon så nöjt?
Och ett skepp med sju segel

och med femti kanoner
vid kajen förtöjs.

Och man säger: Gå och diska dina glas, kära barn,

och en penny kanske åt mig slängs,
och jag tar väl mot er penny och jag bäddar er säng,

men ingen mer ska sova någon natt i denna säng,
och ni vet ännu inte vem jag var.
Ni vet ännu inte vem jag var.

Men en vacker afton hörs ett dån ifrån hamnen

och man frågar: varför dånar det så hemskt?
Och då ser man hur jag står bakom fönstret,
och man frågar: varför ler hon så där lömskt?
Och ett skepp med sju segel

och femti kanoner

börjar skjuta på stan.

Mina herrar, då slutar ni nog opp med att skratta,

för då störtar alla murar kull.

Och hela stan ska jämnas med marken flat,

blott ett lumpigt hotell får ingen enda granat,

och man tänker: Det har skett för någons skull?
Och man tänker: Det har skett för någons skull.

Och i samma afton hörs ett skrik kring hotellet,

och man ropar: Varför skonas just det här?

Och då ser man hur jag går därut på morron,

och man säger: Är det möjligt? - den där?
Och ett skepp med sju segel

och med femti kanoner
gör sig klart till affär.

Och det kommer många hundra mot middag i land

och gömmer sig i skuggan att släpa

allt levande som finns på var eviga stig
och lägga i fjättrar och föra inför mig

och mig fråga: Vilka av dom ska vi dräpa?
Och mig fråga: Vilka av dom ska vi dräpa.

Och den middagsstunden blir det tyst ner i hamnen,

när man frågar, vilka som ska dö.

Och då får ni höra hur jag svarar: Alla.
Och när huvena faller säjer jag: Hoppla!

Och ett skepp med sju segel
och femti kanoner
ska försvinna med mig…

Ur Brecht Tolskillingsoperan Tidens Förlag Stockholm:1957



Pjäsen tillkom i en brytningstid och ställde frågorna på sin spets och är ett av Brechts mästerverk (som f.ö. en ung Ingemar Bergman satte upp i början av 1950-talet efter att ha sett pjäsen under sin tid som utbytesstudent i Nazityskland på 1930-talet).

Symboliken är tydlig: skeppet, det är revolutionen, och Jenny, hon är proletariatet. 1964 gjorde Nina Simone en känd version av sången (som bl.a. finns med på albumet Nina Simone in Concert). Simone använde berättelsen för att illustrera den svarta medborgarrättsrörelsens kamp för frigörelse. Skeppet med sju segel blev i hennes version det svarta skeppet (the black freighter) och kom att symbolisera den kommande svarta revolutionen.

And the ship
The black freighter
Disappears out to sea
And on it is me




Inte illa för en barnskiva! Jag får nog ta och bunkra ett ex till kommande generationer.

Framöver hade jag tänkt återkomma med några poster som behandlar Brecht litet djupare: hans liv, pjäser och framför allt hans teoretiska arbeten son har inneburit en kopernikansk omgestaltning av teatern. Men det får bli längre fram!

****
Uppdatering:
Jag hittar inget klipp på nätet, men alla förtjänar att höra Simones version. Skicka mig ett mail så får ni nåt tillbaka!
****