Agitpropen

Säga vad man vill om Barak Obama och det amerikanska presidentvalet, men det här är lysande propaganda.



Obama är på många sätt en lysande retoriker som itne så lite påminner om Martin Luther King (särskilt det pastorsmässande liknelserna). Tidigt valde han Yes we can som paroll för sin valrörelse under primärvalskampanjen. Det är är översättning av spanskans Sí, se puede som är en gammal kommunistisk paroll. Det revolutionära Kuba använde parollen i början av sextiotalet i samband med den gigantiska alfabetiseringskampanjen som svepte genom ön. Slagordet har tagits upp av diverse grupper på vänsterkanten i Latinamerika genom åren och dök upp i Venezuela under alfabetiseringskampanjen Misión Robinson år 2003. I USA har slagordet använts av bland annat fackföreningsrörelsen.

Det är intressant och paradoxalt att följa den amerikanska valrörelsen. Landet där skillnaden mellan kandidaterna är minimal (demokrater och republikaner) pratar man om visioner, de stora frågorna (även om det är väldigt mycket fluff). Här hemma, där skillnaden mellan alternativen är jämförelsevis stor, bråkar man på marginalen.

Jag tror att en verklig föränding av det amerikanska samhället av nödvändighet måste komma utifrån. Om det tar tio eller hundra år går inte att säga, men när det väl sker kommer det gamla systemet att falla ihop som ett korthus. Men i väntan på detta skulle det inte skada att ha Obama/Edwards i Vita Huset. Det är trots allt skillnad på elände och mer elände, och i det fallet stödjer jag kandidaten som har John Legend och Common bakom sig. Alla gånger.