Bokrea

Årets bokrea har dragit igång och jag har redan hunnit med en sväng bland bokborden. Bland hyllvärmarna finns det en del intressant att lägga märket till. Jag köpte fyra böcker: Åsa Linderborgs Mig äger ingen (59:-), Karin Boyes Dikter i urval (69:-) samt CH-biografin och Sonnevisamlingen som omtalas nedan.

Hos Akademibokhandeln kan man hitta två politiska biografier om personer med stort intresse för oss till vänster: Werner Schmidts CH Hermansson och Anders Ehnmarks Stad i ljus (båda 89:-). Båda böckerna bör dock läsas med ett kritiskt öga.

Schmidts Hermanssonbiografi är starkt färgad av författarens egna ståndpunkter. Ali Esbati skrev i Flamman när det begav sig att de frenetiskt drivna teserna skymmer sikten, både för den politiska analysen av vänsterrörelsen och för förståelsen av människan CH Hermansson – oupplösligt förenad med och outplånligt bidragande till denna rörelse."

Stad i ljus handlar om Antonio Gramsci [Gramsji]: teoretiker, medgrundare av Italienska kommunistpartiet, medlem av Kominternexekutiven och fängslad av Mussolini ("Vi måste hindra denna hjärna från att arbeta under tjugo år") under en stor del av sitt liv. Nämnde Linderborg skriver att Ehnmark saknar det som gjorde att fascisterna försökte få Gramscis hjärna att sluta fungera: ett öppet sinne och en knuten näve. En sjuk detalj är för övrigt att Akademibokhandeln kallar Gransci för anarkist [!] i reklambladet.

Mitt främsta tips är, kanske inte helt överraskande, en diktsamling. För ynka 69:- hittar man Göran Sonnevis Dikter i urval. Över 500 sidor av författarens produktion som sträcker sig över drygt fyrtio år. Göran Palm skrev 1974 om Sonnevi att äntligen en marxistisk poet som inte begränsar sin verklighetsskildring till kampens uppenbara fronter utan som eftersträvar en helhetssyn. För Sonnevi skriver i högsta grad explicit politiskt; en snabb genombläddring av Dikter i urval förstärker intrycket av en poet med ett patos.

En av Sonnevies kanske kändaste dikter är den som inleds med meningen Bakom tv'n ändrades ljuset. Den kommer från dikten OM KRIGET I VIETNAM och om ni känner igen meningen är det kanske för att den har fått ge namn åt en diktantologi som tidigare figurerat här på bloggen (red. Göran Greider).



Göran Sonnevi (f. 1939) var tjugofem år gammal när dikten publicerades i BLM år 1965. Vid denna tid var Vietnamnkriget fortfarande fjärran för det flesta och ett ställningstagande för FNL resulterade då i ett bemötande som antagligen påminner om det vi inom den antiimperialistiska Iraksolidariteten möter idag: förakt och misstänkliggörande. I numret efteråt var debatten i full gång och den smittade även av sig på kultursidorna där man diskuterade den politiska poesins roll. Greider kallar dikten en vattendelare, att det efter Sonnevi kom en flod av politisk poesi i den guldålder som varade 10-15 år fram i tiden.


OM KRIGET I VIETNAM

Bakom TV´n ändrades ljuset
utanför fönstren. Mörkret byttes
mot grått och träden framträdde
svarta i det klara grå ljuset
från nysnön. På morgonen
var allt igensnöat. Jag går nu
ut och ropar efter stormen.
Jag hör i radio att USA
gett ut en vitbok
om kriget i VIETNAM
i vilken Nordvietnam anklagas
för aggression. I går kväll
på TV
såg vi en filminspelning från
Viet Congs sida, fick höra
helikoptermaskinernas
dova fladdrande,
från marken, från de beskjutnas
sida. I en annan film
för ett par veckor sedan
intervjuades de amerikanska
helikopterförarna av CBS. En av dem
beskrev sin utlösning
när han äntligen fick skott på
en “VC”: han slungades
tre meter fram
av raketerna. Det blir
säkert mer snö idag
säger min granne, svartklädd
på väg mot sitt arbete. Han
balsamerar döda och är nattvårdare på
mentalsjukhus. Trakten jag bor i - Lund
med omnejd - blir en allt vitare
bok, solen kommer och lyser
brännande kall över de vidsträckta sidorna.
De döda är siffror, som vilar, virvlar
som kristaller, i vinden över fälten. Hittills
beräknas 2 millioner ha dött i VIETNAM.
Här dör knappast någon
av annat än personliga skäl. Den svenska
ekonomin dödar numera
inte många, i varje fall
inte i det här landet. Ingen för
krig i vårt land för att skydda
sina egna intressen. Ingen
bränner oss med napalm
för en feodal frihets skull.
På 14- och 1500-talen fanns ingen napalm.
Solen stiger här mot middag.
Det är snart mars 1965.
För var dag
dödas allt fler i USA´s vidriga krig.
Snöflingorna på fotot av
president Johnson
vid tiden för de sista bombningarna
i Nordvietnam - han steg
ut eller in i en bil - faller
allt tätare över de vita sidorna.
Fler döda, fler rättfärdiganden,
tills allt snöar igen
i den natt som slutgiltigt
ändrar sitt ljus utanför fönstren.”


Dikten är såklart fantastisk och följs av fler. År 2005 släpptes hans senaste diktsamling Oceanen (som också finns på bokrean) och där fortsätter han i samma spår och följer upp dikten om vietnamkriget:

nya siffror kommer om antalet om antalet döda i kriget i Irak 100.000 döda enligt en undersökning som publiceras i den brittiska tidskriften Lancet
Detta ifrågasätts nu Men jag börjar förstå, att i varje fall storleksordningen
är riktig de döda läggs till de döda Krig läggs till krig Det är mycket vidrigt
Jag fortsätter denna krönika, om också med osäkra siffror Också det virvlar i sin förbländning

Så spring och köp, du kommer knappast att ångra dig!

Båda dikterna finns med i Göran Sonnevi, Dikter i urval av Marie Silkeberg, Albert Bonniers Förlag 2008