Mitt liv för mitt land

Av Ture Nerman

Mitt liv för mitt land – var det så ni sa?
Mitt liv för mitt land – om ni sjunger bra!
För bolagens land och för bankernas land,
för landet av brännvin och jobbarband,
från en bit av en karta från Skånes strand
och till Lapplands fjäll – var det så det va?
Karl XII:s land
och Hedins – ja, som sagt, om ni sjunger bra!

Mitt liv för mitt land – vad har jag för land?
Jag ägde en gång en skog och en strand,
där jag stultade kring och lekte och log
och trodde på sagor som aldrig dog.
Ett bolag har huggit min barndoms skog,
en fabrik står svart över hemmets strand,
och min faders plog
den är skrot, och mull är min moders hand.

Mitt liv för mitt land – ånej, ånej!
För en furste skulle jag offra mig,
för fattighushöst efter livslångt slit
och för Luthers katkes och tullar och sprit,
för en löjtnantspojk och en fanduksbit –
som en slav, en betjänt, en köpt lakej,
för en trustkungs profit –
Nej, mitt blod är för gott, jag betackar mig!

Mitt liv för mitt land – ja, för drömmarnas land,
för landet där borta i morgonens brand,
för frihetens rike, för folkets vår,
för upprorets sång genom seklernas år,
för det heliga hatet som tänder och slår!
Det unga, det nya står hand i hand
så långt solen går:
är jag ung, bor jag alltid i fiendeland!

Mitt liv för mitt land – Mitt liv för min sak!
Min fiende är under samma tak.
Mitt fattiga liv och min rika tro
för marken där framtidens bröd ska gro,
för de fattigas längtan ur nödens bo –
Mitt liv för den ungdom som evigt rak
Reser bragders bro
och törs dö för en helig och hatad sak!

ur ”I fiendeland” Tidens Förlag, Stockholm: 1916