För full hals

I årets första post citerade jag ett stycke av Majakovskijs För full hals. Dikten är en riktad mot hans belackare och skrevs som en reaktion på att hans hade förvägrats inträde i kommunistpartiet. Läs och njut, bättre än så här kan det knappast bli!


För full hals
av Vladimir Majakovskij

Ärade kamrater som lever efter oss!
När ni rotar i dagens förtorkade skit
och studerar våra dagar genom tidens mörker
kommer ni kanske också att hitta
det namn som var mitt.
Och då svarar någon litteraturförståsigpåare
förskansad bakom murar av lärdom
mot alla frågegåpåare,
att visst fanns det en sån,
en poet vars blod var så hett
att han kallades "det pissljumma vattnets fiende nummer ett".
Vill professorn ta av sig sin glasögonvelociped!
Jag ska själv berätta om det där ty jag var med.
Jag var en renhållningsarbetare medlem av langarkedjan,
som mobiliserar revolutionen
och sänts till fronten från den fjolliga tanten
Fru Poesis välkrattade trädgårdsgångar
Sina små plantor så ömt hon satte
hjärta smärta slött och blött.
"Kära blommor i rabatten
ack min Gud vad ni blomstrar sött."


En del låter dikten sakta strila
en del tar hela munnen full och dräglar
som Mitrejkin pekoralisten
och Kudrejkin med sitt rimmade klister -
vem fan står ut med såna jäklar!
Finns det inget skydd mot eländet, nej
genom väggen hörs klirret igen:
"Trala-tralala, tjolahopp tjolahej..."
En ringa ära när det är bland såna rosor
statyer ska resas över min poesi
i parker där man hostar upp tuberkulosen
bland horor, hallikar och syfilis.
Också i mig står agitpropen upp i halsen


även jag skulle kunna snicktra hop romanser -
och bli populär och få fickan full av rubler.
Men jag behärskade mig och trampade mina egna sånger på strupen.
Kamrater efterkommande, hör upp, här talar
agitatorn själve överhögtalaren!
Jag överröstar alla poetiska bäckar som svalar
klampar in i bibliotekens salar
med stora kliv
jag talar som en levande människa talar
till en annan människa fylld av liv.
Jag ska komma till er i en fjärran kommunistisk tid
inte som Jesenins heroiska heroiska poesidueleringar.
Min dikt ska bryta väg
genom seklers bergsmassiv
komma till er
över huvudet på poeter och regeringar.
Min vers skall komma till er
men inte romantiskt svamlande
som den poetiska lustan
som pilar iväg från Amors bågsträng
och inte som det slitna myntet
till en myntsamlare
eller som det omkringirrande ljuset
från slocknade stjärnor.


Min dikt gräver sig mödosamt fram genom sekler
förblir kraftfull
hård och väsentlig
som en vattenledning in i våra dagar
byggd för länge sedan av romerska slavar.
I böcker där gamla dikter ligger begravna
kan ni plötsligt finna
några skarpa spjutspetsförsedda rader,
lyft dem med aktning och vördnad
ur graven.
De är gamla men fruktansvärt farliga vapen.
Jag är inte van att smikra;
och anstränger mig inte heller att genera
någon ung papiljottlockig flicka.
Mina strofer är trupper som paraderar.
Jag går framför fronten och inspekterar.
Gjutna i bly står mina dikter
beredda till strid dessa modiga gynnare.


I stram givakt sida vid sida
står rubrikernas gapande gevärsmynningar.
Mina vapen är av älskvärdaste slag
men beredda på att anfalla med blodisande stridsrop,
min kvickhets kavalleri står med höjda rim
som vässade lansspetsar.
Och alla dessa trupper jag beväpnat till tänderna
som i tjugo år
gått segrande fram
skänker jag er
proletärer i alla länder
med varma händer vartenda band.
Den som är fiende till arbetarklassen
är sedan århundraden fiende till mig.
Till den röda fanan drogs vi i massor
av hungerdagar och vanvettigt slit.
Varenda volym av Marx slog vi upp
som man slår upp fönsterluckor hemma
men utan att läsa förstod vi snabbt
på vilken sida vi stod och vilka som var våra vänner.
Det var inte Hegel som lärde oss vår dialektik
Den kom dånande in i vår dikt
när borgarna flydde för vårat kulregn
som vi en gång hade flytt för deras.
Må ryktbara genier släpas fram i dystra likprocessioner
följda av änkor. Min dikt ska dö som en man i ledet
som alla de namnlösa framför borgarnas bastioner!
Jag spottar på den blekfisiga marmorismen.
Vi är ju kamrater - av samma folk -
och vårt enda monument skall bli den av striden härdade socialismen.
Efterkommande kasta ut er metrev i ett lexikon
och ur Lethes flod ska ni fiska upp rester av ord
som "blockad"
"tbc"
och "prostution".
För er som är friska och krya
har poeten slickat upp tbc-loskar
med plakatens sträva tunga.
Med min långa svans av år har jag blivit lik
en urtidsvidunderlig svanfossil.


Kamrat Liv låt oss öka takten
låt oss gå igenom resten av femårsplanen med stora kliv.
Trots alla dikter är jag pank som en lus
och jag har inte råd med något flott möblemang
men förutom en nytvättad blus
behöver jag uppriktitgt sagt inte ett skvatt.
När jag i en ljusare framtid stiger fram
inför Centrala Kontrollkommisionen
skall jag högt över huvudet på alla poetiska fifflare
som mitt bolsjevikiska partibevis hålla
mina partitrogna Samlade Skrifter.


Ur Vladimir Majakovskij "För full hals och andra dikter i översättning av Ulf Bergström och Gunnar Harding" Wahlström & Widstrand, Stockholm: 1970

Den som letar efter citat och oneliners har här att göra.

Harding och Bergström gjorde en nyöversättning av dikten som finns med i Majakovsikjsamlingen JAG!. Det pissljumma vattnet har i nyöversättningen blivit okokt och proletärer i alla länder har blivit planetens proletärer. Trots att den senare versionen kanske är den mer korrekta gillar jag den tidigare bättre.

Proggbandet Nynningen släppte på 1970-talet en platta där man använda Majakovsikjs poesi som inspiration. Nedan finns titelspåret För full hals: