Om du inte ser mig slipper du älska mig

Här är ännu en dikt ur Poeter mot krig (som jag nu äntligen har fått tag på), skriven av Anna Jörgensdotter. Den är väldigt fin.



Om du inte ser mig slipper du älska mig

(morgonen den 22 mars 2003)

Det är en lång väg mellan Sandviken & Irak
Gatorna är röda & man kan tro att det är vackert, å så vackert, tills
man halkar & aldrig blir ren
Det är en lång, mycket lång, väg mellan Sandviken & Irak
& jag försöker ropa att allting är möjligt
jag försöker tro att om vi bara kunde erkänna att vi är jävligt
rädda, om vi bara
kunde säga att HJÄLP vad du skämmer mej, om vi bara
kunde fatta att vi inte vill dö än, inte lämna varandra än
om vi bara kunde erkänna

Det är en lång, väldigt lång väg, mellan Sandviken & Irak
Jag försöker ropa
& du säger att jag inte hörs
att det inte spelar någon roll vad jag säger
men överallt där jag lägger ord bildas gropar
& en dag kommer man att undra vad där stått
& en dag kommer man att fatta att det var viktigt
Att man borde ha lyssnat
Det är inte så lätt som att först göra sönder mej
& sen tro att man bara kan bygga upp mej igen
& att jag då ser ut som om inget har hänt
Så är det ju inte
Jag kommer att sakna mej själv
Jag kommer att ha stora hål på ställen dit ingen kommer åt
Ni kommer inte att känna igen mej
På nära håll kommer ni att förstå hur mycket jag längtar
efter mig själv att komma tillbaka

Det är en sådan tröttande lång väg mellan Sandviken & Irak
& du säger att du måste sova
Du säger: Jag måste somna & jag måste vakna när det här inte
finns mer
Jag kan inte hålla om dej när det är på det här sättet
Världen är för ful & därför kan jag inte tycka att du är vacker
Det är alldeles för lång väg mellan Sandviken & Irak, säger du
& jag har ingen flygande matta, jag kan inte lämna mark, landa
& sen sitta på en flammande marknad & sälja mina tre
önskningar
1) Älska varandra
2) Älska varandra
3) Älska varandra
Eller kanske snarare, säger du:
Döda inte varandra

Det är en alldeles för lång väg mellan Sandviken & Irak
Armarna sloknar
Armarna tror inte på sin möjlighet att bli famn längre
Man blir så naiv plötsligt
i en värld där man säger: Väx
samtidigt som det planterade vissnar
Man kan inte riktigt sitta på balkongen & älska sin nästa
När människor gör sönder sina bröder & systrar
När det låter som ironi att kalla någon bror, syster
När vi gör varandra små
för att känna oss stora
När vi måste sanktionera bort varandra
för att inte beröras av en annans sår
Vad gör min höjda hand för skillnad
när det är så förbannat långt mellan Sandviken & Irak
Det är så långt, så jävla långt, mellan dej & mej
Men vi har varandra just ni
Vi har varandra tills vi förlorar varandra
Vi har varandra tills någon av oss slutar att finnas
Vi har varandra tills någon av oss släpper den andra
& vänder sig bort

Är det så jävla långt mellan dej & mej
Är det så jävla långt mellan Sandviken & Irak
att det är omöjligt att ens tänka tanken
att packa
veckla ut mattan
resa till någon annans verklighet
Någon säger att WOW något liknande har ni aldrig sett
som om det handlade om fyrverkerier

Men det är en lång väg mellan teven & Irak
& mellan bombningarna är det väder
Det är vackert väder i hela Sandviken
Solen hänger sej kvar i himlen
Solen kan du inte ta ifrån mig
Är det något du inte kan nå är det solen
Men mej
kan du nå
Men mej
kan du väl
försöka
älska

Ur Poeter mot krig, Tomas Ekström (red) Yelah Förlag Malmö: 2003