150 000 000 revisited

I en tidigare post publicerade jag delar av Majakovskijs dikt 150 000 000. Jag hade då bara ett utdrag och lovade att återkomma med, om inte hela, så i alla fall mer av dikten.

Titeln 150 000 000 syftar såklart på hela Rysslands befolkning, kollektivet, den ansiktslösa massan. I linje med detta publicerades dikten också anonymt, även om det inte krävdes mycket för att lista ut vem som låg bakom.

I Jag själv, de självbiografiska anteckningarna som inleds med med orden "Jag är poet. Det är det som är intressant. Om annat skriver jag, kort sagt, bara när det är befogat", skriver Majakovskij under år 1919 att "150 000 000 fyller min skalle". Året efter skriver han kort och koncist: "Avslutade 150 000 000. Tryckte den anonymt. Hoppades att vem som ville skulle göra tillägg och förbättringar. Ingen gjorde det, men alla fattade att vem som skrivit den. Det gör detsamma. Numera trycker jag den inte anonymt."

Nej, ingen försökte sig på att förbättra dikten, och tur är väl det. 150 000 000 är en fullständigt furiös revolutionär virvelvind, djärv, farlig; en revolution kondenserad och duplicerad.
Ett mästerverk. Tung som bly, lätt som en fjäder. Läs den, läs om den, memorera den! Vikommervikommervikommer!

150 000 000

Av Vladimir Majakovskij

150 000 000 är författare till dessa rader.
Rimmen är en löpeld från kvarter till kvarter
rytmen: maskingevärsknatter.
150 000 000 vräker genom mina läppar fram dessa ordkaskader.
Detta verk är tryckt på gatstenspapper av en rotationspress av tusen fötter.
Vem frågar månen och solen: "Varför skapade ni nätter och dagar?"
Vem kallar jorden skapargeni?
Lika litet finns det någon författare till denna poesi.
Vad den vill är att kasta ljus in i morgondagen.
Detta år denna dag just denna timme
under jorden på marken och däruppe i himlen
blomstrade plötsligt flygbladens vimmel:
Vi kommer!
Vikommervikommer!
Hoj hoj
Hoj hoj hoj hoj hoj hoj!
Vanja! Rör på spelet! Fyll kängorna med Kerenskij-sedlar!
Eller vill du gå barfota i vintervädret?
Moder Ryssland har fallit! Den arma gumman!
Men ett nytt internationellt Ryssland skall grundas!
Vi kommer!
Han sitter helt infattad i guld och sörplar sitt te med muffins
då kommer vi på visit med vår kolera och vår tyfus
Vi går framt till honom och säger så här: "Hörru Wilson, du Wodrow,
Får vi bjuda dig på en hink av vårt blod?
Vänta du bara..." Sen går vi till självaste Lloyd George
och säger "Hej, hörru Schorsch..."
Det är till honom vi ska. Trots hela havet emellanbleknar han vid doften av vår Rysslandsparfym.

Se opp, vi kommer till era cocktailpartyn!
Vikommervikommervikommer!

När larmet gick vaknade vilddjuren kvickt
och kröp ut ur skogarna med yrvaken blick.
En gris kom i kläm under en elefant. Det var vår signal.
Hundvalparna ställde upp och gav skall.
Att lyssna till människors skrik är förfärligt
men när djuren ger hals blir det outhärdligt.
(För er som inte förstår djurens språk bifogas här en översättning:)

"Hör på, Wilson, där du trycker i salen!
Allt är människornas skuld - ge dem straffet och inte oss.
Vi djur skrev aldrig under Versaillesfördraget
så varför ska svälten drabba oss?
Låt människorna skörda frukterna av sin egen bitterhet!
Vi vill bara ha tillräckligt med mat här igen!
Annars går vi och naggar på Indiens växtlighet
eller på den amerikanska prärien

Oj oj
Det är trångt här i blockadens råttfälla
Automobiler! Motorcyklar! Framåt, till mötesstället!

Allt smått till höger!
Vägarna ställer upp i långa rader. Ur vägen för vägarna!

Hör vägarna tala. Vad är det de säger?
"Vi har lungorna fulla med virvlande damm
där vi slingrat oss fram över magra stäpper.
Vi är trötta på att alltid kravla oss fram
bakom fångkollonner över brännheta slätter.
Vi vill välla fram som en mäktig asfaltsflod
eller sträcka ut oss under expresstågens vagnar.
Stå upp! Vi har sovit länge nog
vaggade till sömns i landsvägsdammet!
Vikommervikommer!

Huuuuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

Till stenkolsgruvorna ska vi gå!
Där finns vårt bröd! Det svarta brödet
Utan kol kan bara dumbommar gå!
Framåt lokomotiv! Full fart till mötet!
Skynda pååååååååååååååå! Fortarefortarefortarefortare!
Hej, guvernment, upp med ankaret fort!
Astrachan och Tula kommer tuffande!
Sedan Adams dagar har dom stått och glott!
Nu är dom på väg längs de dammiga vägarna
blåser i visslor och skramlar med städerna.

Framåt, besegrade det kvardröjande mörkret
när pannlamporna kastar ljus kors och tvärs
är ljusets legioner på väg till mötet
som en armé av lycktstolpar på marsch.
Mellan haven som drabbats av en likförgiftning
och elden uppstod försoning.
"Ge plats! Här kommer kaspiska havets glittrande vågmillioner!
Vi vill inte ha tillbaks det gamla Ryssland!
Vi har tröttnat på att dansa på strande i Bakuregionen,
nu vill vi ha jazz med Medelhavet i det jublande Nizza!"

Och till slut, överröstade larmet och dånet
steg ur väldiga lungor ett pustande tjut.
Det var de ofantliga ryska molnen
och ur alla hål blåste stormvinden ut.
Vi kommer!
Vikommervikommervikommer!


Hela detta folk -
hundrafemti millioner
billioner fiskar
trillioner insekter
vilddjur och tamdjur
Hundratals guvernement med bebyggelse
växtlighet och invånare
allt som rör sig som inte nätt och jämt rör sig
kommer simmande
krälande
kravlande ut
och blir till en frambrusande lavaflod
till en framvällande lavlavin!
Det larmar och dånar där en gång Ryssland stod.
"Här finns ingen som bryr sig om att handla med kakor och vin.
Hör stormklockan klämtar! Det är vårt väldigt hjärta som dånar!"
I dag är det Ryssland som tågar med väldiga steg in i Paradiset
genom det regnbågsskimrande aftondiset.
Hoj hoj
hoj hoj hoj hoj!
Vikommervikommer!
Nu viker snöstormens vitgardister!

Ur Vladimir Majakovskij "För full hals och andra dikter i översättning av Ulf Bergström och Gunnar Harding" Wahlström & Widstrand, Stockholm: 1970