Årets bokrea har dragit igång och jag har redan hunnit med en sväng bland bokborden. Bland hyllvärmarna finns det en del intressant att lägga märket till. Jag köpte fyra böcker: Åsa Linderborgs Mig äger ingen (59:-), Karin Boyes Dikter i urval (69:-) samt CH-biografin och Sonnevisamlingen som omtalas nedan.
Hos Akademibokhandeln kan man hitta två politiska biografier om personer med stort intresse för oss till vänster: Werner Schmidts CH Hermansson och Anders Ehnmarks Stad i ljus (båda 89:-). Båda böckerna bör dock läsas med ett kritiskt öga.
Schmidts Hermanssonbiografi är starkt färgad av författarens egna ståndpunkter. Ali Esbati skrev i Flamman när det begav sig att de frenetiskt drivna teserna skymmer sikten, både för den politiska analysen av vänsterrörelsen och för förståelsen av människan CH Hermansson – oupplösligt förenad med och outplånligt bidragande till denna rörelse."
Stad i ljus handlar om Antonio Gramsci [Gramsji]: teoretiker, medgrundare av Italienska kommunistpartiet, medlem av Kominternexekutiven och fängslad av Mussolini ("Vi måste hindra denna hjärna från att arbeta under tjugo år") under en stor del av sitt liv. Nämnde Linderborg skriver att Ehnmark saknar det som gjorde att fascisterna försökte få Gramscis hjärna att sluta fungera: ett öppet sinne och en knuten näve. En sjuk detalj är för övrigt att Akademibokhandeln kallar Gransci för anarkist [!] i reklambladet.
Mitt främsta tips är, kanske inte helt överraskande, en diktsamling. För ynka 69:- hittar man Göran Sonnevis Dikter i urval. Över 500 sidor av författarens produktion som sträcker sig över drygt fyrtio år. Göran Palm skrev 1974 om Sonnevi att äntligen en marxistisk poet som inte begränsar sin verklighetsskildring till kampens uppenbara fronter utan som eftersträvar en helhetssyn. För Sonnevi skriver i högsta grad explicit politiskt; en snabb genombläddring av
Dikter i urval förstärker intrycket av en poet med ett patos.
En av Sonnevies kanske kändaste dikter är den som inleds med meningen
Bakom tv'n ändrades ljuset. Den kommer från dikten OM KRIGET I VIETNAM och om ni känner igen meningen är det kanske för att den har fått ge namn åt en diktantologi som tidigare figurerat här på bloggen (red. Göran Greider).
Göran Sonnevi (f. 1939) var tjugofem år gammal när dikten publicerades i BLM år 1965. Vid denna tid var Vietnamnkriget fortfarande fjärran för det flesta och ett ställningstagande för
FNL resulterade då i ett bemötande som antagligen påminner om det vi inom den antiimperialistiska Iraksolidariteten möter idag: förakt och misstänkliggörande. I numret efteråt var debatten i full gång och den smittade även av sig på kultursidorna där man diskuterade den politiska poesins roll. Greider kallar dikten en vattendelare, att det efter Sonnevi kom en flod av politisk poesi i den guldålder som varade 10-15 år fram i tiden.
OM KRIGET I VIETNAM
Bakom TV´n ändrades ljuset utanför fönstren. Mörkret byttes mot grått och träden framträdde svarta i det klara grå ljuset från nysnön. På morgonen var allt igensnöat. Jag går nu ut och ropar efter stormen. Jag hör i radio att USA gett ut en vitbok om kriget i VIETNAM i vilken Nordvietnam anklagas för aggression. I går kväll på TV såg vi en filminspelning från Viet Congs sida, fick höra helikoptermaskinernas dova fladdrande, från marken, från de beskjutnas sida. I en annan film för ett par veckor sedan intervjuades de amerikanska helikopterförarna av CBS. En av dem beskrev sin utlösning när han äntligen fick skott på en “VC”: han slungades tre meter fram av raketerna. Det blir säkert mer snö idag säger min granne, svartklädd på väg mot sitt arbete. Han balsamerar döda och är nattvårdare på mentalsjukhus. Trakten jag bor i - Lund med omnejd - blir en allt vitare bok, solen kommer och lyser brännande kall över de vidsträckta sidorna. De döda är siffror, som vilar, virvlar som kristaller, i vinden över fälten. Hittills beräknas 2 millioner ha dött i VIETNAM. Här dör knappast någon av annat än personliga skäl. Den svenska ekonomin dödar numera inte många, i varje fall inte i det här landet. Ingen för krig i vårt land för att skydda sina egna intressen. Ingen bränner oss med napalm för en feodal frihets skull. På 14- och 1500-talen fanns ingen napalm. Solen stiger här mot middag. Det är snart mars 1965. För var dag dödas allt fler i USA´s vidriga krig. Snöflingorna på fotot av president Johnson vid tiden för de sista bombningarna i Nordvietnam - han steg ut eller in i en bil - faller allt tätare över de vita sidorna. Fler döda, fler rättfärdiganden, tills allt snöar igen i den natt som slutgiltigt ändrar sitt ljus utanför fönstren.”
Dikten är såklart fantastisk och följs av fler. År 2005 släpptes hans senaste diktsamling Oceanen (som också finns på bokrean) och där fortsätter han i samma spår och följer upp dikten om vietnamkriget:
nya siffror kommer om antalet om antalet döda i kriget i Irak 100.000 döda enligt en undersökning som publiceras i den brittiska tidskriften Lancet
Detta ifrågasätts nu Men jag börjar förstå, att i varje fall storleksordningen
är riktig de döda läggs till de döda Krig läggs till krig Det är mycket vidrigt
Jag fortsätter denna krönika, om också med osäkra siffror Också det virvlar i sin förbländning
Så spring och köp, du kommer knappast att ångra dig!
Båda dikterna finns med i Göran Sonnevi, Dikter i urval av Marie Silkeberg, Albert Bonniers Förlag 2008
