Frihet och Framsteg lämnar sitt bidrag till Poesiutmaningen! Jag tycker att den är så bra att den får avsluta året som gått och samtidigt utgöra en påminnelse under året som kommer.
Gott nytt år allesammans!
/Fiendeland
***
"När jag häromåret satt och grottade i gamla arkiv, för att forska om vårt partis historia sprang jag på Ragnar Jändels prolog som lästes upp för delegaterna på Svenska Socialdemokratiska Vänsterpartiets konstituerande kongress våren 1917. Jag skrev av den, och sparade, då för att jag tänkte att man förmodligen skulle kunna få användning av den i något sammanhang. Och för varje gång jag läser den, känner jag starkare och starkare för den. Hyllningen till vårt parti, vår rörelse och alla de människor som utgör och utgjort den. Jag vet inte vad den heter exakt, i kongressboken från kongressen har den bara överskriften "Prolog". Och det är därifrån jag skrivit av den. Här är dikten:"
Väl mött, kamrater, som komma till bragdernas brinnande år,
ni alla som stritt för och siat om upprorets resande vår!
Väl mött till de enade kämparnas ting – ett ting där det är oss fritt,
att giva det svarta sitt rätta namn och kalla det vita för vitt.
Vi äro den röda fylkingens smädade kvinnor och män,
därför att löftet vi gav en gång för oss är detsamma än.
Vi stodo där stenarna regnade mest och det var vårt största fel,
att efter orden vi krävde handlingen full och hel!
Minnets hyllning åt alla dem som grånat i kämparnas led,
dem som ärligt ha gett sin eld men svalnat och brunnit ned!
Men dagens hyllning, till dagens män, åt handlingens män som bär,
frihetens fana med säker hand till frihetens brinnande här!
Var vi för snabba och ljöd rösten för trotsig och vred,
för att vi längre skulle få stå kvar i de tröttas led,
- väl! – så äro vi starka nog att smida en egen ring,
enade nog för att samlas idag, hit till eget ting!
Utanför väntar ett folk i svält – väntar ett land som bjöd,
svältande barn och mödrar sablar och bojor för bröd.
Utanför en värld i brand frälsningens vårhögtid
- utanför väntar historiens största och stoltaste strid.
Så låt oss smida vår kedja fast och binda oss samman hårt,
vänner i helig förvissning om att landet vi drömt om blir vårt!
Varje man i vår här kamrat och varje kamrat en tolk,
åt allt det bästa som känts och drömts av Sverges förtappade folk.
Jämlikhet, frihet och broderskap vinner – de äro där,
stjärnorna som skola lysa upp ”splittrarnas” enade här!
Giv att de alltid lysa klart ner över våra slag,
så som de lyst oss i gångna år och så som de lysa idag!
måndag 31 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar