Maskinerna mår bra

Angående människovärdet
Av Stig Sjödin

Egentligen är det en mycket stor upptäckt
att arbetarna har nerver.
Såtillvida har arbetspsykologerna nått
påtagliga resultat.
Men annars förhåller det sig så
att psykologer och medicinmän sitter på upphöjda
stolar när de penetrerar orsakerna till störningar
i det väloljade maskineriet.
Arbetarna förblir objekt,
iakttagna uppifrån i lupp.
De har kollektiva magsår.
De blir kuggar med gemensamma grader på.

På ett sätt var det hederligare förr
- detta sagt utan skymten av nostalgiskt darr -
när man inte maskerade vinstintresset
med en diffus psyko-teknologi.
Inte kan psykologerna restaurera människovärdet
där det aldrig funnits något.

Brukar man människor som ting
berövar man dem namnet människa.

Terapierna når aldrig ner till problemets
grundvatten:
människor tycker illa om dressyr.
Också arbetare.


Ur Klarspråk (1971), hittad här.

Jag kommer att tänka på vad en vän berättade på en studiecirkel i förra veckan. Han jobbade tidigare skift på en margarinfabrik i ett par år. Skiftet gjorde att man gick av och på utan att hinna byta mer ett ett par ord med dem som kommer efter. Varför, frågade man sig, kunde man inte stanna maskinerna för ett litet tag? Svaret kom naturligt, utan direkt eftertanke:
-Maskinerna mår bäst av att vara igång hela tiden, sa chefen.

***

Maskinerna mår bra.
Maskinerna mår bra.
Maskinerna mår bra.

Så ska det stå på min gravsten. Som en påminnelse till dig som lever om tusen år, i en ljusare, bättre tid än vår, så att ni inte ska glömma hur sjukt ett samhälle var en gång i tiden.